lördag 5 april 2014

Jag har fortsatt sticka, även om det varit otroligt dåligt med skrivandet de senaste typ 18 månaderna. I alla fall, mina garnvanor har blivit rätt mycket dyrare sedan jag senast skrev. Jag bor också i en annan stad med ett par välsorterade garnbutiker, Umbra stickspår och Mormor Elin.

Eftersom jag tog mig samman och köpte ett mönster på en mycket fin kavajliknande jacka tyckte jag att det var värt att lägga lite extra pengar på ett bra garn. Sagt och gjort, Umbra it was, och efter mycket tittande och klämmande och en del diskussioner fick jag med mig sex härvor Malabrigo Rio, ett halvtjockt merinogarn i Solis, en färgning i olika nyanser av blått och grönt. Det blev ganska mycket pengar, så koftan måste användas idiotmycket. Är lite rädd att jag kommer att tycka att den är för melerad.

Koftan stickas i åtminstone tre delar, ärmarna stickas ihop med framstyckena, och bakstycket kommer eventuellt att foga ihop dem utan montering, hoppas jag.

Kort kommer!

söndag 29 juli 2012

Haruni igen!

Har haft en period när jag inte stickat så många sjalar. Vilket jag annars brukar göra, ja. I slutet av min vistelse i Reykjavik i vintras gav jag mig på Harunin, vilken jag stickade en i gult och en i rött einband. Sjalarna, som blev ganska små, gavs bort först till Ann-Kristin, min rumskamrat från isländskakursen, och sen till en av miljövetarlindorna.

När jag på min Bohusläns-/Dalslandsresa glömde att ta med garn till min Paulie fick jag som sagt skaffa mig ett annat projekt. På Deisy Design på Avenyn köpte jag på mig en härva olivgrönt Gästrikland, som jag sen började sticka en I Heart Lace-sjal, som jag snabbt tröttnade på, och efter att jag tagit mig hem till skogen repade upp, hittade en större sticka (4,5, gissar jag) och började mig på en ny Haruni.

Väl ute i skogen fick jag dessutom en beställning på ytterligare ett projekt, till vilket garn är införskaffat och projektet igångsatt, men vad det är och hur det ser ut kommer mer information om senare.

Och så hade jag sönder en av mina Knit Pro symphonie harmony (eller vad trästickorna heter). Jag har försökt limma ihop dem, men misstänker att resultatet kommer vara bli sådär. Jag måste sluta lämna saker på golvet att trampas sönder.

lördag 21 juli 2012

Katastrof!

Är på resa hemåt, med många stopp på vägen. Har kommit så långt som till Göteborg, där jag träffar Magnus. Katastrofen består att jag visserligen kom ihåg att ta med med min Paulie (som mycket långsamt avancerar), men lyckades glömma att ta med garn förutom de nystan som redan var påbörjade. Har ett par meter grått kvar, men sen återstår bara tid som jag inte har något att göra med händerna.

En sorts lösning blev att efter att jag anlände Göteborg ta mig till Deisy Design på Avenyn och införskaffa dels ett nystan olivgrönt Järbo Gästrike, och dels en 80 cm kabel till Knit Pros utbytbara stickor att sätta över den pågående stickningen på. Nu återstår mest att hitta ett nytt projekt att använda den enda stickan jag har med mig till. Inte så enkelt som man kan tro. Först är jag lite kräsen, och sedan räcker garnet inte hur långt som helst (även om det når upp till imponerande 600 m), och därtill ska det vara något som funkar stickat med 2,5 mm.

Nu ska dagen inledas med loppisbesök på Magus granngård.

måndag 16 juli 2012

Agatha

Hittade i våras ett fint mönster för en kofta på Ravelry, Agatha. Med spetspaneler över en glesribbad bas och en bred och relativt djup ringning tyckte jag mycket om mönstret. Det ger en lagom retro 50-talskänsla, speciellt i kombination med att den är relativt kort. Jag känner ett  visst behov i att köpa mig klänningar med vida kjolar för att den höga midjan ska komma till sin rätt.

Koftan stickas uppifrån och ned. Man börjar med bakstycket, och plockar sedan upp maskor från axlarna för de båda framstyckena, för att sedan sticka ihop alla tillsammans efter hål för ärmarna. När man sedan stickat hela kroppen plockar man upp maskor på sidorna av ärmålen för ärmar, och stickar även dem uppifrån och ner. Gillar som vanligt att slippa montera koftan på slutet, eftersom det är det tråkigaste som finns. Det mest komplicerade tyckte jag var att få mönstret för de tre olika bitarna av bålen att gå ihop på slutet, innan de stickades samman, eftersom jag inte riktigt fick stickbeskrivningens instruktioner att gå ihop med spetspanelerna. Jag vet i och för sig inte om det var meningen att alla paneler tvunget skulle vara på samma varv, men så hade jag för mig att det var så jag ville ha det. Tog mig inledningsvis en evighet att få ihop det.
 
Jag började med att sticka en Agatha i grönt med Cascade 220 heathers,  i den fantastiska nyansen Irelande. Någonstans blev dock spänningen lite för låg, så det översta partiet av koftan är en aning för stor. Den stickades med rund- och strumpstickor storlek 4,5, och överväger nu att riva upp och sticka om med antingen storlek 4 eller i extra small. Lade dock en hel del arbete på den, rev upp delar av den gång på gång, vilket gör mig lite obenägen att göra om den en gång till. Tror tyvärr inte att det kommer hjälpa så mycket att tvätta varmt, annars hade det varit nästa steg.

Jag fortsatte därefter med en ytterligare, men i senapsgul Karisma. Blev avsevärt mer nöjd med den, och har börjat använda så smått, även om vädret kanske varit lite för varmt periodvis. Andra försöket var betydligt mer snabbstickat, mest eftersom jag lärt av tidigare misstag. Tror att koftan kommer att se utmärkt ut till min svarta klänning med vita prickar av märket Fröken söt (vilket på nåt sätt känns trevligt och pinsamt på samma gång). Karisma är dessutom väldigt mjukt och behagligt, samtidigt som det är varmt. Har nog garn för två koftor till i Karisma, så jag får se vad som blir av det.

lördag 14 juli 2012

Paulie

Hittade vid något tillfälle ett (gratis!) mönster till en kofta som designern kallar Paulie. Ett enkelt koncept, op-down mönster med ett rätstickat ok i en färg, som därefter följs upp av slätstickad kroppoch ärmar, men med återkommande ränder i avvikande färg. Jag valde att följa mönstrets färger ganska nära och bestämde mig för en mellangrå nyans på kroppen med varmt gula ränder.

Än så länge har jag klarat av oket, och kanske en fjärdedel av kroppen. Det har inte varit helt problemfritt, jag kunde i början inte riktigt bestämma mig för vilken form av ökningsmetod jag ville använda, och tappade därför bort mig ständigt och jämt. Därefter missade jag på ungefär 14:e varvet att ett varv utan ökningar skulle återkomma var sjätte varv, vilket ledde till att jag fick riva upp nästan hela oket.

Skam den som ger sig, dock! sen dess har jag stickat på utan att möta större problem. Eftersom jag har valt att använda mig av ett annat garn än det som föreslogs i mönstret har jag fått anpassa stickstorlek. Jag valde att gå ner en stickstorlek och istället använda mig av instruktionerna för medium, trots att jag satsar på en kofta i small. Nackdelen med koftor är ju att det är svårt att veta om de passar innan det är klart. 
Jag använder mig av Garnstudios Alpacka, och stickar med en fast rundsticka i metall i storlek 2,5 mm. Något osäker på längden, men gissar på 60 cm.

Sockbonanza!

Jag stickade som sagt ett stort antal sockar under en period i våras. De räknades upp i mitt tidigare inlägg, men jag kan tycka att de förtjänar i alla fall ett gemensamt inlägg, men skilt från alla de andra plaggen. Samtliga strumpor stickades med 2 mm strumpstickor.
 
Pomatomus stickade jag i Garnstudios Fabel, i en trevlig lila nyans. De skänktes därefter bort till storasyster Karin, eftersom jag inte tagit mig samman och köpt henne någon födelsedagspresent. Nu har hon dessutom fått en röd tekanna. Jag har dessvärre inte någon bild på sockarna, så pomatomus får istället illustreras av en bild på storasyster och lillebror. Det var ett väldigt fint mönster, men jag tappade ständigt bort mig i mönstret och fick ideligen riva upp, vilket kändes minst sagt tröttsamt. Det var något med det, i och för sig regelbundna, mönstret som inte riktigt ville fastna. Lär inte ge mig på det igen, även om jag gärna skulle göra en tröja eller kofta i pomatomusmönstret nån gång.

Gillade Cubist jättemycket! Det var ett trevligt mönster att sticka, lätt att komma ihåg efter första gången man slutfört mönstret, och blev dessutom snyggt. Dessutom sitter den bra på foten, även om det tämligen oelastiska tyget är svårt att dra över hälen. Garnet jag använde var Zwerger garns enfärgade Opal i rött. Ganska trevligt, varken mjukare eller strävare än man kan vänta sig. Dock kände jag att jag var lite duktig som såg förbi den ganska tråkiga etiketten och provade på garnet som egentligen kändes lite trist. Om det gör mig mer eller mindre ytlig vet jag inte.

Hedera är det första mönstret i Cookie A:s Knit. Sock. Love, som jag införskaffade som e-bok i julas. Mönstret var superenkelt att komma ihåg och ser trevligt, men kanske inte så intressant ut. Jag är lite besviken på mina kort på dem, färgen är en avsevärt intensivare turkos nyans. Genom att hålla skaften till strumporna korta klarade jag av att sticka ett par strumpor på ett nystan Fabel. Dessvärre gjorde jag dem ungefär en halv cm för korta, så jag överväger att hitta en person med små fötter att ge dem till.

Under MP:s kongress i Umeå fick jag väldigt lite stickat. Jag hade som uppgift att hålla igång fyra maffiga kopiatorer, som gick varma under fyra dagar, och det lämnade ganska lite tid över till att sitta ner och sticka. Hann fika med Anneli, och hon nämnde att hon stickat Monkey socks på löpande band, så jag bestämde mig för att använda mitt nystan Cascade heritage i skogsgrönt som jag tagit med mig till ett par såna. Sagt och gjort, resultatet ser ni till höger.

Slutligen gav jag mig på Skew (som är det enda mönstret här som inte designats av Cookie A.). Hade sett mönstret ett stort antal gånger och gillat mycket, men inte riktigt haft något bra garn att använda. Bestämde mig i slutändan för att använda mig av ett Zauberball Café Flair som jag hade liggande sen en handarbetesbutik i Malmö sålde ut sina grejer i våras. Resultatet blev lite sådär, strumporna är för stora. Jag skulle förstås kunna riva upp och sticka om, men överväger istället att pracka på dem på någon eller sälja dem. Första gången jag testat ett bottom-up mönster för strumpor, det var ju inte så blodigt, även om det var rätt svårt att förstå hur slutresultatet skulle bli medan man höll på med stickningen.

torsdag 12 juli 2012

Lever fortfarande

Sir Gordon Gargoyle
Jag är inte helt säker på vad som hände, men någon gång slutade jag skriva.  Kanske var det när den unge herrn flyttade in. Jag slutade dock inte att sticka. Sedan jag senast skrev har jag gjort one to many garninköp och stickat minst sagt bisarrt mycket. Under mars-april stickades en hel del sjalar, bland annat försökte jag mig på några egna designer,
Egendesignad sjal. Sådär blocknin
men även Stephen Wests Earth and sky i Drops alpacka, Coronado Bay i Eingarn och en Wingspan i Zauberball.

Med en kort intermission i klänningsstickande, vilket resulterade i en ny revontuliklänning (i orangegult) till en av Shadis kompisar och en påbörjad dito till mig, övergick jag sen till att massproducera koftor till vänners nyfödda barn. Detta ledde i sin tur till att jag skulle sticka sockar till de nämna vännerna, men hittills har bara en vän fått se ens en barnkofta. Som jag inte orkade blocka.

Tasmin och (nu ganska stor)
Gordon hjälper mig att prova
ut mina sockar
Massor av sockar dock, början i ett par lila Pomatomus i Drops Fabel till storasyster, ett par röda Cubist i Opal nånting, ett par superpiggt (nästan käckt!) turkosa Hedera; även de i Fabel, ett par skogsgröna Monkey socks i Cascade heritage, och slutligen ett par Skew i turkossvart Zauberball. Däremellan har jag dessutom hunnit med en mörkgul kofta i Àlafosslopi som jag med inspiration i Baby Sophisticate och med hjälp av lewenwickmönstret själv arbetade fram, en Springtime i Philadelphia i resterna av mitt Cascade Heritage och en islandströja i Àlafosslopi. 

Agatha #1 - Cascade 220
Under andra halvan av juni hittade jag ett försök till en dropskofta som jag köpte för lite garn till. Det fick istället bli en Katherine Hepburnkofta, som jag inte kan ta mig samman att sticka klart andra ärmen på och montera, samt två Agathakoftor som jag höll på att få spader på, när jag inte fick antalet rader i mönstret att gå ihop. Andra försöket var dockavsevärt mindre frustrerande.

Närmare detaljer i uppföljande texter.

söndag 26 februari 2012

Nytt projekt - Revontuli till Ellen

Beställde för en vecka sedan ett paket garn från Garnkorgen. Det kom i vanlig ordning redan ett par dagar senare. Däremot orkade jag inte gå och hämta det förrän i fredags, men hade då till slut materialet som krävdes för att påbörja en revontuli åt Ellen, en miljövetarkursare som jag nu träffar mer eller mindre dagligen, då hon jobbar i samma korridor som jag gör praktik på länsstyrelsen. Hittills har jag stickat de första cirka 90 varven och har därmed ungefär 50 kvar. Det får det att verka som jag stickat en mycket större andel av sjalen än jag egentligen har. I och med att den växer ganska mycket var 6:e varv har jag kanske klarat av en tredjedel eller fjärdedel av mönstret än så länge, trots att större delen av varven är avklarade. Bara sista varvet har 400 maskor, vilket borde motsvara de tjugo första varven eller så. Jag är lite sugen att räkna ut hur långt man måste sticka för att bli halvfärdig, men inser att det egentligen spelar ganska liten roll, och att det är bortkastad tid. Å andra sidan är det min tid att kasta bort.

Jag stickar sjalen i Kauni effekt, i färgerna EU, vilket innebär en röd-orange-gul färgskala med 5,5 mm knitpro 80 cm rundsticka. Mönster till en revontuli kan hittas här.

söndag 19 februari 2012

I heart lace

Runt jul stickade jag en I heart lace-sjal till Johanna. Eftersom den var menad som en julklapp ville jag inte gärna lägga upp en bild innan hon fått den. Mönstret var inte avancerat, huvuddelen av sjalen är bara rätstickning, förutom utlägg vid mittmaskan och närmast kantmaskorna. Spetsen tillhör inte heller de mer komplicerade jag har testat. Sen hon fick sjalen har jag dock inte lagt upp några bilder, så här är de. Mönster kan hittas här.

måndag 6 februari 2012

Cecilias lopitröja klar

I och med att praktiken på länsstyrelsen satte igång för en vecka sedan har jag inte haft riktigt, eller snarare alls, lika mycket tid att sticka som vanligt. Det tog mig åtta dagar att sticka tröja till Cecilia, vilket är ungefär dubbelt så lång tid som några av de andra jag har stickat. Resultatet ser bra ut, även om jag tycker att mönstret kanske hade kommit mer till sin rätt om det varit en smula mer kontrast mellan de olika nyanserna. Dock är Cecilia nöjd, och eftersom det är på hennes uppdrag jag har stickat är det väl det viktigaste.

Jag gjorde ett misstag som retar mig en smula. Mönstret på oket ser nu ut som två sick-sacklinjer, mellan vilka det finns en bård med upp- och nedvända droppar, som har små ljusa bloppar på sidorna. De är en aning för droppformade. Istället för en linje med sju svarta och en mörkt beige maska har jag två linjer. Det förändrar intrycket ganska mycket, och jag önskar nu att jag hade gjort något åt det när jag noterade det, det hade inte inneburit så mycket extrajobb i det långa loppet.

Men i alla fall, perfektionist kan man ju vara hur mycket som helst, men jag tror att jag får låta det vara för den här gången.